Är det rättvist att säga att modet går igenom en typ av könsidentitetskris? Stora ord för en bransch som handlar om utseende må tyckas, men faktum är att designers nu vågar ta i helt nya frågeställningar.
”Woman Power” och ”Please call me girl” lyder två av budskapen i Acnes nya höstkollektion (se bild ovan). Tätt följt av parollen ”Gender equality” skulle man kunna tro att det svenska modehuset vill få sin röst hörd i ett sociopolitiskt sammanhang.
Mode som vänder upp och ner på våra invanda perspektiv på manligt och kvinnligt? Absolut, det är vi vana vid. Ett mode som däremot sätter orden ”Woman Power” på en manlig kollektion får oss att vända frågan tillbaka, vem säger vad egentligen?
Från 90-talets mer oskuldsfulla ”girl power” har utropen fått ett vassare tilltal på dagens könsbarrikader. ”Woman Power” avslöjar ett vuxet förhållningssätt till en identitetskris där varken kvinnor eller män idag vågar ta orden i sin mun. Skulle man det, finns det då risk för att man anses radikal?
I slutet av förra århundradet gjordes fler försök att så frön till det som vi idag kalla jämställdhet. Begreppen ”unisex” och ”androgyn” fick plötsligt utrymme i det massmediala modet.
Dessa nya begrepp rörde om i den konventionella könsindelningen. Calvin Klein lanserade den första unisex-parfymen ”CK One” med en riktig ”håll käften-kampanj” där bland annat Kate Moss figurerade iklädd avklippta jeans och streetigt linne.
Tillsammans med andra lika coola och lättklädda tjejer och killar poserade de ogenerat. Hur kunde man inte vilja vara en del av denna banbrytande och uppkäftiga klick? Som modeintresserad konsument kände man verkligen hur kampanjen stretchade ens invanda könsmönster.
Designers som Jean-Paul Gaultier tog den klassiska korsetten och stöpte om den till en rustning för dåtidens ”power woman”. Androgyn var det ”nya svarta” och plötsligt ville alla ha könsöverskridande modeller på sina catwalks och i sina kampanjer.
Dagens många initiativ att synliggöra olika könsidentiteter har en liknande effekt men här rör man sig fortfarande i grumligt vatten. Att transgender numera blivit ett household-fenomen tack vare TV-serier som ”Orange is the New Black” och ”Keeping up with the Kardashians” är det få som missat. Men hur coolt är det egentligen att ifrågasätta kön? Och kan transgender bli det ”nya svarta”?
Svenskt mode fortsätter sitt segertåg där vi nordbor inte bara designar trendriktiga plagg och följer massan. Sverige har kommit att bli en plats där trender ifrågasätts och stöps om. Ta den nya kampanjen ”Athleisure Capsule” från & Other Stories som exempel.
Här presenteras könsneutrala plagg, designade av transpersoner, frontade av transgender-modeller i en kampanj skapad av ett team som alla är, just det – transgender.
– Vi undrade hur det traditionella perspektivet av transgender kan förändras om det alltid står samma normativa team bakom kameran. Därför bjöd vi in fem framstående kreatörer, alla transgender, till att skapa vår senaste story, säger Sara Hildén Bengtsson, Creative Director på & Other Stories.
Sagt och gjort anlitade de fotografen Amos Mac, stylisten Love Bailey, makeupartisten Nina Pool och modellerna Valentijn De Hingh och Hari Nef. Teamets kreativa process kring kampanjen har dessutom fångats i en behind the scenes-film, regisserad av Ninja Thyberg; känd för att skildra teman som stereotyper, sexualitet och identitet i sina verk.
– Modevärldens manliga och kvinnliga karaktärer är föråldrade. Jag tycker inte att man ska ignorera ett icke-binärt alternativt, och det borde inte uppfattas som så chockande och radikalt. Det handlar bara om ens egen bekvämlighetszon”, säger Amos Mac.
Den nya kapselkollektionen består av en parkas, en anorak, tights, en kjol, en väst, en klänning och toppar som inspirerats av funktionella material från sportvärlden.
– Mode har spelat en stor roll i konstruktionen av min identitet. Det var det sammanhang där jag först upptäckte att kvinnlighet inte nödvändigtvis måste vara baserat på konventionell skönhet”, säger Hari Nef i Thybergs film.
Onekligen är modebranschen ännu en gång ute på könsneutralmakt där de både ifrågasätter traditionell syn på mode och skönhet, samtidigt som de upphäver de regelrätta könsrollerna.
Om framtiden innehåller program som ”I am Cait” i TV-tablån (premiär på Kanal 5 i höst) hoppas man även på att perspektivet på könsidentitet förändras. Kanske är det just det som håller på att ske.
För oavsett vem som håller kameran i hand vet vi att könsidentitet, eller sökandet efter den, inte bara kan skildras i dokusåpor ur tittarens nyfikna perspektiv. Inte heller kan det bara behandlas som ett trendfenomen på catwalken inför en trendkänslig modemaffia.
Men det är en start, en början på en tid där vi låter betraktaren få avgöra vilken färg ett kön har, skulle kunna ha eller kommer att ha när perspektivet förändras och ljuset faller annorlunda.
”Athleisure Capsule” finns i butik från och med 20 augusti.
