Vi lever i en tid där vi firar storlekens betydelse. Ta dig en titt på din omgivning. Har du registrerat vår samtida kapplöpning till ett större liv?

Just det, du läste rätt, ett större liv, inte bara ett bättre liv. Idealet idag talar sitt tydliga språk, storleken betyder allt och det påverkar alla våra dagliga val.

Reklamskyltarna på tunnelbanan visar en platt-T V-skärm från den lokala elektronikkedjan. 52” som nu reas ut för 50%. Inte illa tänker jag som sitter i en fullpackad tunnelbanevagn på väg till kontoret. När jag var liten var 28” det absolut största man hade hört talas om. Snacka om nya tider.

Idag räcker det inte med att ha en platt TV-skärm, den ska vara i storlek med filmpalatsens filmdukar. Intressant tänker jag, eftersom jag i dessa dagar går i funderingar kring det här med storlek. Spelar storleken någon roll?

Damtidningarnas sexrådgivare påstår visserligen inte det. ”Det handlar om teknik”, ekar deras tydliga budskap. Men storleksfrågan är numera inte bara sängkammarpolitik. Storleksdebatten har intagit finrummen.

En snabbtitt i den internationella modetidningen på mitt skrivbord tycks bevisa det. På var och varannan sida talas det om oversize och storleks-boostande volym.

Samma slutsats drar jag efter 10 minuters zappande genom TV-tablån kvällen innan. Reklamspottarna handlade visserligen mycket om vitare tänder, mjukare bomull och snabbare uppkoppling. Men framför allt handlade det om fylligare hår, större hårddiskar, rymligare lägenheter och större muskler.

Det här med stora bröst och fylliga läppar, det är inget kontroversiellt längre. Det är verkligheten vi lever i – alltså den vi skapat själva.

Men tro nu inte att jag baserar de här slutsatserna baserade på vattentäta forskningsresultat. Nej, det här handlar snarare om en chefredaktörs bestämda uppfattning om en samtid som förespråkar en massa ideal. Punkt slut.

Vi lever i en propagerande tid där färg och form, stil och finess sätter lagarna om vilka vi är. Hur vi är som personer.

Detta lär vi våra unga och det är inte konstigt när tonårstjejerna jag möter på trottoaren vacklar fram på 10-centimetersklackar. De kan knappt gå stadigt i dem, och vi ska inte prata om hur fel det ser ut. Men hon ska ha en eloge för att hon tappert försöker finna sig tillrätta i en samtid som hyllar ett högre centimetertal.

Själv hade jag hade en oversize-väska från Burberry häromdagen till kontoret. Till det bar jag ett par benförlängande legoklackar som får mina skinnyjeans att se ut och ha längd 36. Vad säger det om mig? Jag gillar mode. Ja kanske det. Att det är viktigt för mig att göra en snygg entré? Hm – kanske inte alltid, men ibland.

I ärlighetens namn gör man alltid en storstilad entré, i 10-centimetersklackar och en överdimensionerad väska i färgat kalvskinn, vare sig man vill eller inte. Jag inser att det är mina modeval som boostar mitt självförtroende.

Med andra ord, har mina handplockade accessoarer med dimensionsförändrande egenskaper förpackat mig till en vardaglig superhjältinna. Storleken på mina modeinköp ger mig magiska krafter. Jag syns i mängden.

Någon kanske kommenterar de skyhöga skorna. Och på restaurangen frågar servitören om jag vill ha en liten pall för min ’vackra handväska’. Storleken på mina accessoarer genererar alltså trevligt bemötande och extra bra service – slump eller konsekvens?

Tillbaka i tunnelbanevagnen där jumbo-TVn på reapris visar en fryst bild av en vacker kvinna med stort och fylligt hår. Hennes stora leende, vita tänder och glansiga hår står i stark kontrast till det unga syskonparet som sitter framför storbildsskärmen och tittar på sin nyinköpta hemmabio.

Min tanke fastnar kring det här med stora bildskärmar, som här råkar exponera en supersnygg kvinna med fantasistort hår. Har hon så stort hår i verkligheten?

Vad vill elektronikkedjan ha sagt med kvinnan med det fylliga håret – följer hon med jumbo-TVn? Eller är hennes hårvolym en pådrivande faktor i habegäret?

Ju mer jag tänker på det, inser jag att alla som visas i en 52” TV-skärm får å andra sidan jättehår. Stor bild, större huvud, större hår – enkelt. Så i vår kapplöpning efter ett större liv skapar vi samtidigt nya storlekskrav, eftersom stora rum kräver stor armatur för att belysas ordentligt. Framför våra jätteskärmar föds omedvetet gigantiska (läs: oproportionella) vardagsdrömmar.

Kvinnor med redan fylligt hår, får ännu mer voluminöst hår i storbildsskärmar. Den vältränade killen, blir ännu biffigare. Därför är det inte konstigt att oavsett vad vi har för personliga ideal, så blir det svårt att säga stopp när hjulet väl är i rullning. Storleks-hypen må vara kontroversiell men samtidigt har den blivit en självuppfyllande profetia.

Tiotalet blir sannolikt ytterligare ett decennium präglat av fortsatt storlekssträvan, eftersom vi nu måste fylla våra redan ”stora” liv. Oavsett om det handlar om att fylla ut en bh, möblera ett stort kök, få fylligare läppar eller ett större hår – en skärmdump av vår samtid (ta bara en titt runtomkring dig) avslöjar ett race som poängsätter storlek, snarare än teknik. Med andra ord, vi har gjort storleken till ett vinnande kriterium som i våra liv spelar en jävligt stor roll.