En kyss är bland det härligaste som finns, det tror jag att vi alla kan skriva under på. I Nordisk Familjebok från 1911 kan man läsa följande: ” Kyss, ett slags sugande muskelrörelse med läpparna, använd som uttryck för en känsla på så sätt, att läpparna tryckas emot ett lefvande väsen eller ett ting.” Inte vidare romantiskt kanske. Men alla kyssar är ju inte av det romantiska slaget.

Det kan vara en kyss med en partner, en puss från ett barn, en kindkyss när man hälsar på en vän, kanske en puss på husdjuret eller varför inte en gammal hederlig smällkyss mellan två statsöverhuvuden a la Chrustjev och Honecker som hånglade loss 1979.

Visste ni att den längsta kyssen varade i 58 timmar, 35minuter och 58 sekunder? Det var ett par i Thailand 2013 som för en tv-show utförde denna bedrift att kyssas i flera dygn. Puh!

Vi tjejer kysser grodor i hopp om att de ska bli prinsar. Om det är en äkta liten groda eller i form av en man vi hoppas omvända till det bättre är lite same same. Kanske har man dock bättre chans med en riktig man än att ge sig på att kyssa ett blötdjur.

I filmen kysser man varandra så det står härliga till. I tecknade filmer kan man till och med väcka liv i döda genom kyssar. Se bara på Snövit. Eller Törnrosa. Den senare sov ju förvisso bara, men efter 100 år måste hon känt sig mer död än levande.

Sedan har vi den religiösa pussen. Den som till exempel påven ägnar sig åt. Han pussar barn på huvudet i tid och otid. Och fötter. Och marken han går på. Det är ett evigt kyssande för det katolska överhuvudet.

En av de vackraste dikterna om kyssar skrev Hjalmar Gullberg. Första versen ur ”Kyssande vind” lyder så här:

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Vi har samlat några av världens mest kända kyssar i bildspelet här ovan.