Berättar om olyckan

improveme.se

Höghöjdsklättraren Fredrik Sträng skriver, i samarbete med Sportguiden, om konsten att hålla huvudet kallt när det är stormar runt omkring sig.

Det finns platser på jorden där urinen hinner frysa till is innan den når marken. Det sista som står på önskelistan på en sådan plats är att en olycka inträffar.

Vintern 2006 ramlade min vän Richard handlöst ner i en glaciärspricka i full snöstorm. Vi var i Antarktis, 2 veckor från närmsta civilisation. I gränslandet mellan liv och död höll allt på att utvecklas till ett rent helvete. Det fanns endast en utväg -fortsätta kämpa. Det handlade dock inte om råstyrka. I detta inferno av överlevnadskamp och miserabelt väder så var det viktigare att hålla huvudet kallt.

Jag kommer ihåg min mormor som sa till mig de gånger jag blev förbannad i barnsbenen:
-Räkna till 10.
Jag tyckte att det var värdelös och tarvlig vuxenmoral.
-Det är ju skönt att bli förbannad! förklarade jag.

Men mormor hade rätt. I en överlevnadssituation, oavsett om det gäller en flygplansolycka eller en glaciärspricka i Antarktis, så gynnar turen dem som är förberedd och lyckas hålla huvudet kallt.

Olyckan i Antarktis inträffade på väg ner från toppen från det nästan 5000 m höga berget Vinson Massif. Plötsligt ryckte det till i repet. Jag insåg genast att någon bakom mig hade fallit ner i den bottenlösa glaciärsprickan som jag just tagit mig över. Jag kastade mig mot marken och högg isyxan i snön för att hålla emot. Repet stramades åt runt min midja, tyngden från min 40-kilosryggsäck tryckte mig mot marken. Stormen tjöt och det var isande kallt. När jag försiktigt tog mig fram till sprickans kant såg jag Richard i mitt team, han hängde livlös upp och ner cirka fem meter ner i sprickan, med ett ansikte skrynkligt som hos en hundraåring, förfrysta fingrar stora som plommon och händer som började bli vita.

Innan jag bestämde mig för att göra något så tog jag en medveten paus. Jag såg bokstäverna STOP framför mig. STANNA-TÄNK-OBSERVERA-PLANERA. Jag mindes min träning. Den träning som jag programmerat mig själv för att kunna plocka fram på beställning när det stormar som mest. Helvetet började lugna ner sig och jag kunde fokusera på uppgiften.

Ian skrek från andra sidan sprickan. Det var fråga om minuter, om liv och död. Jag tog mig försiktigt tillbaka över glaciärsprickan.
-Pull here, skrek Ian. Repet hade kilat sig fast i glaciärsprickans kant. Ian och jag slet för kung och fosterland. Benen skakade, mjölksyran rusade i kroppen. Richard skulle överleva!

Richards kropp segade sig över kanten, jag fortsatte att dra för att få honom upp på något säkrare mark. Han skakade, han var chockad och förvirrad men lättad. Jag masserade hans kropp för att ge honom värme och letade efter något vettigt att säga.
-Hur mår du? var det bästa jag kom på.
Richard tittade på sina händer.
-Mina fingrar är ganska kalla!

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag kramade om honom. Vi hade haft änglavakt och tack vare en fantastiskt bra genomförd räddningsaktion klarade sig alla.

Förmågan att hålla huvudet kallt är förutsättningen för en väl genomförd räddning. Men vad är det som förhindrar oss att plocka fram detta resursfyllda tillstånd av fokus, lugn och handlingskraft i mindre angelägna situationer här hemma som t.ex. i bilköer, vid strömavbrott eller när vi är försenade till ett möte? Varför kan vi ibland uppleva vardagsbekymmer som mer stressande än när det är frågan om liv och död?

Anledningen till varför många äventyrare (dock långt från alla) agerar så föredömligt i krissituationer tror jag beror på tre saker. 1) övning ger färdighet 2) målet är tydligt 3) vi ger oss själva inget annat val. Låt oss studera punkt 3. När jag inte tillåter mig själv att falla för offermentalitet så inser jag en viktig sak. Mina val styr mitt öde. Och vem vill inte regissera sitt eget liv? Men vem styr egentligen våra liv när det stormar runt omkring oss? Chefen? Dina måsten? Eller är det en automatisk reaktion som du inte kan påverka? Det är väldigt lätt att dras med och att styras av kollektivt tänkande och i synnerhet när vi är trötta och när det är för mycket runt omkring oss.

Hemligheten till att behålla huvudet kallt i dessa stunder är att kunna identifiera krisen innan den övergår till en katastrof då du fortfarande kan göra något åt saken. Därför att du intalar dig att du har inget annat val. Alla andra val styr dig mot något du inte vill ha eller vara med om. Med detta sagt kommer vi in på temat vart vi får motivationen ifrån? Det blir till nästa nummer och då studerar vi hur vi kan kämpa oss uppför K2 -världens tuffaste berg, där det finns 100 anledningar att vända om och kanske endast 1 anledning till att fortsätta uppåt.

Av: Fredrik Sträng
Publicerad i <a href=“http://www.sportguiden.com“ target=“_blank“>Sportguiden</a>

Fredrik Sträng är Sveriges mest meriterade höghöjdsklättrare med elva 8000-m expeditioner bakom sig. Han föreläser om kommunikation, personligt ledarskap & vinnarkultur. Han är utbildad ACMC Meta Coach & ICF Coach och arrangerar företagsevent till bl.a. Kebnekaise. www.strang.se.