Fitnessexperten Martin Löwgren diskuterar hur mycket inom idrotten som handlar om gener och talang – och hur mycket handlar om hårt slit och långa timmar av träning.

När jag var yngre och någon var duktig på fotboll eller liknande så sa alltid ens föräldrar att det beror på att han eller hon har talang för detta. Numera används ordet gener eller doping istället.

Frågan man måste ställa sig är om talangen försvunnit och ersatts med genmanipulerade, dopade personer? Självklart inte, säger jag -även om jag är väl medveten om dopingens starka position i dagens idrott och samhälle.

Det blir dock tråkigt om man ska misstänka varenda världsmästare i varenda sport för att vara dopad. Visst, chansen finns att han är det, men chansen finns även att han har den genuppsättning som är optimal för just det han håller på med samt att han eller hon lagt ned dessa magiska 10 000 timmar som det enligt forskarna idag krävs för att bli “superbra“ på något.

När man pratar om gener och idrottsliga prestationer är de flesta träningsmänniskor intresserade av “supergenen“ som ska göra alla snabbare, starkare och muskulösare. Förändningar i en enskild gen är dock inte så intressant. Att en enstaka gen helt avgör en mänsklig egenskap är mycket ovanligt. Tidigare trodde forskarna att det fanns cirka 100 000 gener. Idag vet man att det är betydligt färre, cirka 25 000 till 30 000 stycken, men faktum är att ännu saknas en tydlig definition av vad en gen är. De flesta känner till DNA (deoxiribonukleinsyra) men det finns en hel del mer än bara DNA att ta hänsyn till.

Om det nu är en gen eller 10, 20, 50, 100 eller 1000 gener som forskarna borde lägga energi på vet idag ingen riktigt. En del tycker vi borde forska mer på “supergenen“ medan andra tycker att sambandet mellan olika gener och deras gemensamma betydelse borde vara det primära att lösa.

Jag är mest inne på att ta fram detta med “genetiska profiler“ där man jämför personer med olika uppsättningar mot varandra för att se vilka profiler som passar för vad. Det kan låta skumt men jag är övertygad om att vissa människor är mer lämpliga för kraftidrott än andra och det tror jag inom några år kommer börja bevisas.

Som ni märker är åsikterna delade. Forskningen har i alla fall riktat sitt fokus i dagsläget på enskilda gener. De är 10 stycken som fått lite extra uppmärksamhet senaste tiden:

ACE
ACE-genen har i flera studier kopplats till en ökad kapacitet i uthållighetsidrottare, framförallt triathlon.

ACTN3
ACTN3 är den gen som producerar det protein som reglerar de snabba muskelfibrernas funktion och anses även påverka fördelningen så att man har fler andel snabba muskelfibrerna – typ II än långsamma typ I. Har fått namnet “the gene for speed“.

IGF1
Alla som googlat muscles/fitness/bodybuilding + doping känner nog igen denna gen. Den är involverad i uppbyggandet av vår muskulatur och återhämtningen av denna. Forskning på råttor där lårmuskeln injicerats med IGF1-genen har visat på stora ökningar i muskelmassa, upp till 15% – utan träning. Vad vissa människor som injicerat denna substans och samtidigt styrketränat 14 pass i veckan har lyckats uppnå kan ni se på till exempel Mr. Olympia-scenen i Bodybuilding.

MYOSTATIN
Många tycker nog att detta är en rätt så tråkig gen, men den är helt livsnödvändig att ha. Det är nämligen en gen som förhindrar att muskelmassan blir för stor. Man har försökt plocka bort denna gen och det mest kända experimentet är tjuren “belgian blue“. Vissa internetshopar säljer myostation-blockerare men det finns inget vetenskapligt stöd för att dessa skulle fungera.

GLUT4
Proteinet GLUT4 sköter transporten av glukos (blodsocker) in i muskelcellen och har därmed en viktig roll i att reglera blodsockernivån. Forskning har visat att träning kan öka nivåerna av GLU4 upp till två till tre gånger redan efter några dagars fysisk aktivitet.

IL-6
Gen som är inblandad i flera immunologiska processer.

EPO
EPO är ett hormon som frisätts från njurarna vid syrebrist. EPO känner även av och reglerar produktionen av röda blodkroppar och har därmed en viktig roll i kroppens syretransport. Fråga bara Per Elefsson hur det kändes att försöka ta rygg på Johan Mueleg. EPO är ett stort utbrett dopingproblem inom framförallt uthållighetsidrottare.

PPARD
Involverad i cellernas mitokondriers funktion och reglerar även gener som påverkar metabolismen av fett och kolhydrat.

PGC1-Alfa
Sköter bland annat regleringen av muskelcellens ATP-produktion. Ni som läst min artikel om kreatin här på bloggen förstår vikten av denna gen.

AMPD1
Individer med en variant av denna gen har visats ha en svag aerob kapacitet och även få sämre respons av konditionsträning.

Jag tror inte alla kan bli världsmästare på 100 meter, men jag tror att många skyller sina misslyckanden på sina gener. Det är ett väldigt skönt och enkelt sätt att slippa ta ansvar för att man inte lagt ned de tusentals timmar det tar att bli riktigt bra på någonting.

Tränar man naturligt och stenhårt och lägger på sig 2kg muskler varje år kan ni ju själva räkna ut hur mycket muskler man faktiskt kan ha när man fyller 30 om man började när man var 18år gammal. Jag är 28år gammal idag och när jag började träna runt 18års ålderna vägde jag blott 75kg. Det tar lång tid att bygga muskler på naturlig väg men det är värt slitet.

Vissa kommer behöva längre tid på sig än andra för att uppnå samma resultat men oavsett vilken genuppsättning man har så kan alla förbättra sig. Man kanske inte blir störst, bäst eller vackrast, men det är kanske inte heller målet för alla? Jag tränar för att må bra och jag tävlar för att jag tycker det är roligt -sen får vi se hur långt det kommer ta mig.

Bildspel: Genernas betydelse

Martin Löwgren

2012-05-07 11:12:00