Pudrets historia

Förr var det populärt med en täckande mask över ansiktet. I dag är det den naturliga looken som gäller.

Det första folket som använde puder var egyptierna, flera tusen år innan Kristi födelse. Både män och kvinnor applicerade finmald guldockra i ansiktet för att jämna ut hudtonen och för att få ett bra solskydd.

Sumererna som levde i Mesopotamien, nuvarande Irak, började drygt 5000 år före Kristus att pudra sig med blyvitt. Kinesiskorna sminkade samtidigt ansiktet vitt med risstärkelse.

I arabvärlden gjordes pudret batikha av snäckskal, vit marmor, kristall, ägg, risstärkelse, citron, tomat, bönmjöl, kikärter, linser och fröet helbas. Ingredienserna blandades i en melon och fick torka i solen innan de krossades till ett fint puder. Batikha användes ända fram till 1800-talet.

I Spanien använde de prostituerade rosa puder på 500-talet, och i Tyskland blev skärt puder populärt på 800-talet bland alla samhällsskikt.

I takt med att kristendomens inflytande ökade sminkade sig européerna allt mindre under 1500-talet. Men sedan kom den italienska renässansen och gjorde en stark makeup populär. Äggvita kletades på ansiktet för att fixera det mycket vita pudret som användes.

På 1600-talet blev vit ansiktspudring vanligt i Sverige också. Som underlag användes på den här tiden en bas som kallades ceruse. Produkten tillverkades av oxmärg, fett, naturgummi och rosenvatten. Pastan spacklades på i ett tjockt lager och ovanpå applicerades ett vitt puder. Dök en blemma upp sattes ett svart tygplåster, en mouche, över för att dölja. Att se naturligt fräsch ut var långt ifrån målet.

Nästa sekel blev det emaljerade ansiktet modernt. Professionella sminkörer, emaljerare, sminkade fina adelsdamer med tjocka lager flytande vitt smink. Masken satt på ett helt år innan den förnyades. Ända in på 1940-talet erbjöd skönhetssalonger faktiskt sminkningar som höll i tre dagar.

Emaljsminket som användes på 1700-talet innehöll bly och var mycket hälsovådligt. Dessutom mörknade sminket när det kom i kontakt med svavel och gaser som ofta fanns i husen på den tiden.

Efter den franska revolutionen började den kraftiga adelssminkningen att ses som tillgjord och puder i massor blev omodernt. Men idealet var fortfarande att vara blek och många flickor drack vinäger och åt arsenik för att få den bleka, hålögda looken.

Smink började säljas i Sverige i slutet av 1800-talet och 1911 kom puderdosan med inbyggd spegel till vårt avlånga land.

På 20-talet blev solbränna eftertraktat, medan blekheten som hittills varit ett ideal plötsligt ansågs vara passé och signalera fattigdom. Färgat puder började säljas.

I takt med filmindustrins tillväxt utvecklades även foundations och concealers, som först ansågs vara rent teatersmink. Men snart dök dessa produkter upp i var kvinnas necessär.

På 50-talet kom kompaktpudret och i dag finns puder i alla möjliga varianter. Crèmepuder, löspuder, solpuder kärt barn har många namn.