Kent om fåfängan

improveme.se

improveme.se var på plats när Kent höll en stor presskonferens i Stora salongen på Berns i Stockholm. I morgon, 25 april, släpps deras tionde album, "Jag är inte rädd för mörkret".

Det är inte vanligt i Sverige att ett rockband kallar till presskonferens istället för att göra enskilda intervjuer med journalister. Har Kent, såhär inför sitt tionde albumsläpp, plötsligt fått hybris?

Nej, intrycket man får under den en och en halv timme långa presskonferensen är snarare att Kent blivit mer tidseffektiva. De gillar att köra hårt och få saker gjorda.

Som när de spelade in sitt nya album i höstas. På internet hittade de en studio i en ombyggd fabrik i franska Saint Rémy de Provence. Den såg bra ut på hemsidebilderna och var inte för dyr, så de hyrde den. Sedan åkte bandet ner till Frankrike och skrev låtar från morgon till kväll. Efter 17 dagar hade en färdig skiva.
-Det var helt enkelt lättare att hitta fokus när vi åkte iväg. När man är hemma är det lätt att privatlivet tränger sig på, berättar sångaren Jocke Berg.

Nya skivan, som bandet kallar “mer låtorienterad“ än den förra, heter “Jag är inte rädd för mörkret“. Ändå uttrycker Jocke Bergs låttexter en hel del oro, tvivel och rädsla. Sångaren förklarar att titeln egentligen inte handlar om att de slutat oroa sig.
-Det är snarare som ett mantra, man intalar sig “jag är inte rädd“. Men man kommer alltid att möta mörkret, på ett eller annat sätt. Man får helt enkelt bestämma sig för att inte vara rädd, säger Jocke.

Men det finns ett område där de är betydligt mindre rädda i dag än de varit tidigare, menar Jocke.
-Man blir mer orädd för att göra bort sig när man blir äldre. Vi är inte lika fåfänga längre, inte lika måna om att vara coola. Det där att vilja vara cool dödade många bra tankar. I dag är vi betydligt mer patetiska, men på ett bra sätt, säger han.

När Kent släppte albumet “Du & jag döden“ år 2005, som enligt en stor fansiteomröstning är den mest omtyckta av bandets skivor, fick de en sorts emo-stämpel. Kent ansågs vara något tonåringar lyssnade på medan de skar sig i handlederna. Själva har bandmedlemmarna inget mot stämpeln.
-Jag hoppas bara att det inte är på grund av musiken folk skär sig, säger Jocke Berg.

Gitarristen Sami Sirviö tillägger:
-Jag fattar inte varför emo har blivit ett skällsord. Det är ju bara en förkortning för “emotionell“, känslosam. De som kallar andra för emo kanske inte har några känslor själva?

Så hur är det med bandets fitness- och hälsovanor? Basisten Martin Sköld berättar att han tränade mycket tennis när han var yngre.
-Jag var inte tillräckligt bra, så jag slutade träna, säger han. Men jag är fortfarande intresserad av tennis och fick chansen att komma till Swedish Open och se semifinalen. Jag såg Robin Söderlings match, som han tyvärr förlorade. Och för en miljard år sedan fick jag Anders Järryds och Stefan Edbergs autografer.

Matvanorna har i alla fall blivit bättre med åren.
-Förr åt vi mest “punkgryta“ på turnéerna. Det blev inte så bra mat. Men nu för tiden har vi med oss en kock som lagar maten. Som U2! säger Jocke Berg.
-Och på festivalerna brukar vi få bra mat, tillägger Martin. Sen brukar vi ibland försöka leta upp bra restauranger i den stad där vi befinner oss. En god middag är något man lärt sig att uppskatta med åldern.

Vilken är då den främsta skillnaden mellan Kent 1995, när de släppte sitt första album, och Kent i dag?
-50 kilo -per man! menar bandet.