Vi har en berömdhet i landet. En fotograf som vet hur man tar hisnande vackra fotografier. Vernissagen med bilder av den ikoniska fotografen Jim Krantz i Stockholm öppnar den 26 september och håller på till 20 oktober. Hans sätt att visualisera har hedrats av bland andra Communication Arts, The American Photography Awards, The Art Directors Club och i 2010, The Lucie Award högsta utmärkelse; IPA Photographer of the Year. Krantz arbete har blivit omskriven i New York Times, Wallpaper, italienska Vogue och en rad andra stora tidskrifter. Det Jim främst är berömd för är sina bilder av cowboys och den amerikanska västern.

Jim beskriver utställningen i Stockholm så här: ”Den här samlingen representerar mina känslor inför vad frihet är och vad hopp betyder för mig. Att ta sig an livet med full kraft och vara öppen för äventyr och upptäckter är sättet jag lever mitt liv på. Jag ser och skapar det jag känner och vill vara. Dessa fotografier är ett utryck för min inställning till livet. “

Improveme.se fick tillfälle att snacka med Jim över en kopp kaffe. Vi träffas på Pelle Ungers galleri i centrala Stockholm. Trots att det är hans första besök i Sverige har redan hunnit bli riktigt förtjust i Stockholm. Staden som skiljer sig mycket från hans egna hemtrakter i Kalifornien. Han har besökt Gamla stan och sett sig runt i city litegrann. Helst vill han ut och se vattnet som omringar Stockholm. Jim vet inte mycket om Sverige men kameratillverkaren Hasselbladh har han så klart stenkoll på. Och Ikea. Alla vet vad Ikea är.

Jim visar mig runt bland fotografierna som är snyggt upphängda i galleriet. Det är cowboys på alla bilder. Varför just cowboys?

– För de är ikoner, en amerikansk symbol. För mig representerar de frihet och styrka, berättar Jim.

Det är lätt att förstå att främlingar sällan är främmande särskilt länge för Jim Krantz. Han verkar genuint intresserad av den han pratar med och pratar gärna om andra än sig själv. Det är kanske därför han ibland blir spontant hembjuden till folk trots att de inte talar samma språk. Han var nyligen och besökte Tjernobyl, där en kvinna visade honom hem till sig genom kroppsspråket. Hon ville visa sin handikappade son för Jim. Sonen som fått skador i samband med kärnkraftsolyckan 1986 och som Jim kärleksfullt porträtterade.

Ett annat exempel på hur folk öppnar sig för Jim är att folk han träffar på gatan gärna ställer upp på bild. Han visar en bild i mobilen av en svart man som har fläckar på huden, förmodligen vitiligo. Jim tyckte att mannen såg så intressant ut att han frågade om han fick ta en bild? Fem minuter senare hade mannen tagit av skjortan och visade sin kropp för Jims kameralins.

– Jag gillar styrkan i människor, de är som riktiga superhjältar, säger Jim.

När man ser bilderna av hästar och cowboys är det lätt att tro att Jim Krantz har en ofantlig tur som lyckats fånga just de där ögonblicken. Men så är det inte. Det ligger mycket arbete bakom varje foto. Bilden med hästar och ryttare som speglas genom dimman i vattenytan är regisserad för att bli just så som Jim vill ha den.

– Jag planerar mina fotografier. Jag har en bild i huvudet och ger mig sedan ut för att undersöka hur jag ska få till den. Jag såg sjön och visste att det måste se magiskt ut vid en viss tid på dygnet. Att fotografera är som att göra en film. Man planerar och regisserar.

För Jim är fotograferandet som att andas, det är en del av hans liv och person Och har så varit sedan han var liten och fick sin första kamera av farfar David Bialac, som var en berömd expressionist.

– Kameran följer alltid med mig vart jag än går. Jag ser världen genom kameralinsen, säger Jim Krantz.