“Jag är inte MacGyver“

Den 27-åriga Sundsvallkillen Erik Svedberg kammade hem höstens omgång av "Robinson". Nu berättar Erik allt om sin 42 dagar långa strapats i djungeln.

Hur känns det att en norrlänning tog hem segern för andra året i rad?
-Det känns bra sätta Norrland på kartan. Norrlänningar har pondus och visar vad skåpet ska stå.

Vad gör er till utmärkta “Robinson“-deltagare?
-Jag vet inte… Vi är lugna och smidiga och det hjälper en rätt mycket i “Robinson“. Där ska man inte irritera folk eller hamna i bråk, för då åker man förr eller senare ut.

Varför var just du kvar i finalen?
-På grund av att inte så många störde sig på mig. Flera tyckte nog att jag var en skön snubbe. Det gäller att hålla sig vän med så många som möjligt och vinna på rätt orsaker. Jag presterade på tävlingarna och jag tror att folk uppmärksammade min Robinsonskalle.

Hur var den sista “Robinson“-tävlingen?
Verkligen allt eller inget. Efter 42 dagar i djungeln är man både trasig i kroppen och knoppen. Sen passade tävlingen mig bra, men hinderbanan var tuff.

Hur kändes det att stå som vinnare?
-Just efter tävlingen kändes det inte så mycket. Jag var mest lättad över att det sjuka äventyret var över. För det är inte varje dag man vinner Robinson. Nu efteråt känns det borde stort och glatt.

Vad ska du göra med pengarna?
-Än så länge ligger de och väntar på banken. Men jag och min flickvän ska nog snart åka till något varmt ställe. Det behövs som omväxling från kalla Norrland.

Vad var svårast i “Robinson“?
-Allt med maten. Att vara konstant hungrig sätter sina spår och man blir trött, tjurig och gnällig. Sen var det mentala spelet något speciellt, man får ju inte säga för mycket eller sådant folk stör sig på.

Vem eller vad saknade du mest i djungeln?
-Jag saknade faktiskt ingenting speciellt. Visst saknade jag min flickvän och familj på nätterna, men jag visste att jag skulle få träffa dem igen. Så jag fokuserade mest på att göra det bästa av situationen.

Vad var det bästa och värsta du åt under vistelsen?
-Jag är rätt så kräsen med mat här hemma, men där nere åt jag verkligen allt Det absolut värsta jag åt var en fisk som smakade så djävulskt illa, som kloak. Sen kokade vi omogna bananer tills de blev som potatis, det smakade också obeskrivligt illa. Sju veckor av kokos blev också för mycket. Men det bästa var nog Bangs godis som han hade med som personlig sak eller grisfesten på slutet.

Hur kändes det att leva under sådana svältförhållanden?
-Det var en extrem situation. Jag trodde att det skulle vara mycket enklare att få tag på mat och att vara utan den. Men man blev både trött och lättirriterad, men det var bara att bita ihop, det är “Robinson“.

Hur påverkade dieten de andra i tävlingen?
-Väldigt olika, vissa gnällde väldigt mycket, några höll det inne och andra knäcktes av matbristen. Det var väldigt ojämna förhållanden över öarna. Så vissa hade det bättre än andra. Och själv var jag inte någon MacGyver.

Hur mycket gick du ner under tävlingen?
-13 kilo, jag vägde 63 kilo när jag kom hem.

Vad var det första du åt när du kom tillbaka till Sverige?
-Jag hade ju suktat efter varje rätt som fanns Men efter att ha kommit hem köpte jag korv med räksallad. Den smakade bra.

Har du kommit tillbaka till din tidigare form?
-Nja, till en början var jag manisk med att äta, jag bara åt och åt. Efter tre veckor lugnade min flickvän ner mig och då började jag äta normalt. Vikten kom snabbt tillbaka, men musklerna kämpar jag lite med fortfarande.

Kan du ge några bra tips på hur man återhämtar sig efter “Robinson“?
-Jag rekommenderar alla att äta bra käk i lugn takt. Efter “Robinson“ är kroppen inte inställd på pizza eller kebab. Jag försökte med att träna fotboll direkt efter jag kom hem, vilket inte gick så bra. Så ät först och träna sen.

Arbetar du med en psykopat?

Här är varningstecknen som gör att du måste se upp

10 relationstips på semestern

En klassiker bara ni två – skapa nya minnen genom att dra iväg på en roadtrip

Våra mest älskade skönhetsklassiker

De tidlösa produkterna vi aldrig tröttnar på