Grader i helvetet

-Jag kör en Lamborghini, har en vacker fru och ett mycket välavlönat jobb med hög prestige. Och ändå är livet skit.

Så uttryckte sig en person, som sökt kontakt med mig för att diskutera sin begynnande måne och sina krypande vikar. Det visar att man kan känna sig väldigt obekväm med sin hårsituation, även om alla andra saker i livet har gått en väl i händerna. En av sin tids rikaste män kring det förrförra sekelskiftet, en Rockefeller, drabbades av total hårförlust (alopecia universalis). Han spenderade stora summor på sina fruktlösa försök att få hår tillbaka.

Julius Caesar var en av det antika romarväldets mäktigaste män under århundradet före Kristi födelse. Även han lär ha varit mycket besvärad av sin flintskallighet. Han brukade i officiella sammanhang dölja den med en lagerkrans, och så avbildas han ofta.

Lyckligtvis klarar den stora majoriteten av att förlora hår utan att det får några större konsekvenser för välbefinnandet. Och även om många känner en lätt panik i tidigt skede, brukar det gå över. Men för en mindre grupp människor kan tunnhårighet bli ett allvarligt problem, och även påverka det sociala beteendet. Berättelserna visar stor överensstämmelse. Att hata när någon skojar genom att rufsa en i håret, eller att planera sin färd i rulltrappan så att ingen står direkt bakom är något som många i den här situationen har gemensamt, liksom ett hat-kärleksförhållande till speglar. Man vill inte se sina höga vikar, men man kan inte låta bli att kolla när möjlighet bjuds.

Jag har under åren samlat på träffande beskrivningar av hur tunnhåriga kan känna det, vilka situationer som är särskilt jobbiga, hur det kanske så småningom har börjat styra deras liv. Det verkar finnas en slags lagbundenhet, där vissa förhållanden speglar en allvarligare situation än andra. Balding Consequence Scale är ett försök att poängsätta psykosocial påverkan av tuinnhårighet. Den börjar på 1 poäng -i princip ingen påverkan -och slutar på 8 poäng -depression.

Jag känner inte dr Phil, men han är nog den siste jag skulle förvänta mig i mitt väntrum. Förmodligen sörjer han inte sitt hår, och hans flintskallighet har i vart fall ingen som helst inverkan på hans självförtroende. Han får representera skalans startpunkt, 1 poäng.

Den som tänker så ofta på vad som håller på att hända uppe på hjässan att han/hon själv identifierar detta ständiga tänkande som ett problem, har nått 4 poäng. Man vet, på det intellektuella planet, att livskompisen inte tycker att man blivit mindre attraktiv, men man grubblar ändå. Det kostar psykisk energi.

Den dag man börjar komma med undanflykter inför sig själv eller andra när sociala aktiviteter kommer på tal, då har tunnhårigheten börjat få betydligt allvarligare konsekvenser.
Du kan gå till länken BCS om du vill göra en självskattning!