Paradoxen i Berlin – del I

Frågar man tre olika personer som varit i Berlin vad de tyckte om den tyska huvudstaden, så kommer du sannerligen få tre helt olika svar. Inget nytt under stjärnorna kan tyckas, men jag slår vad om att i detta fall blir svaren mer spretiga än någon annanstans.

Det är nämligen just det som fortsatt att fascinera människor i åratal. Berlins förmåga att byta skepnad är minst sagt förförisk. Prova bara att byta kvarter.

I den här artikelserien i 3 delar tar chefredaktör Ricki Petrini tempen på Europas mest självsäkra och eklektiska huvudstad, Berlin.

Del I – balansen mellan kinky och finkultur

Själv hade jag besökt stan flertalet gånger under det senaste årtiondet. Visst hade jag på den här korta tiden åskådat den ständiga förändringen och förnyelsen, men ändå lämnade jag Berlin var gång lite lätt splittrad.

Ena gången kunde stan lämna ett städat och ett polerat intryck efter vad som först verkat som en passionerad weekend tillsammans. Andra gånger kunde jag lämna huvudstaden, som jag då fann smutsiga och motbjudande. Berlin hade två väldigt olika sidor och vår relation var en okomplicerad historia.

Ta prisbilden till exempel. Många finner Berlin dyrt. Ändå är den ofta omnämnd som en av Europas billigaste huvudstäder och mat, hyror liksom leverne är här billigare än på många andra håll.

textbild-1-berlin

I slutändan kommer det att handla om geografi i Berlin. När man lärt sig berlinarnas rörelsemönster, då har man också hajat grejen med Berlin. Så långt är allting solklart, men det finns ett krux. Medan många andra städer har tydligare band mellan dåliga kvarter = fattigt utbud, fina kvarter = rikt utbud, kan det i Berlin ofta vara precis tvärtom.

För det är ofta i de mer anspråkslösa kvarteren som den riktiga magin sker. Inför min senaste resa var jag därför mån om att finna något alldeles extra under min vistelse.

En vän till en vän, som hade blivit tipsad av en kollega (ja, du hör ju själv, sådana här tips kan ju aldrig slå annat än fel – om det nu överhuvudtaget var ett tips värt namnet från början), hade hört talas om en guide i Berlin som inte var som andra guider. Det handlade om en slags rundvandring till stans dolda adresser.

“Jag som journalist borde veta bättre än att förlita mig på daterade guideböcker.”

Oavsett om tipset saknade någon egentlig tyngd, eller avsändare för den delen, var det emot mina journalistiska grundprinciper att inte gå i gång på nyckelord som ’guide’, ’dolda’ och ’adresser’.

Tolv timmar senare stod jag öga mot öga med östra Berlins allvetande portvaktare, Henrik Tidefjärd. Tipset visar sig vara en skattkammare.

–Många som besöker Berlin känner ju inte till den här livskulturen där allt börjar sent. I Berlin måste man inte bara känna till de rätta adresserna. Man måste även veta när på dygnet man är välkommen som gäst, menar Henrik som under namnet Berlinagenturen anordnar privata guideturer med fokus på livsstil.

Som inflyttad berlinare har Henrik (som namnet avslöjar) svensk bakgrund. Idag anordnar han omåttligt populära guidade turer av stan. Till skillnad från mer traditionella guider har Henrik hittat en nisch i det urbana, det trendiga och det kosmopolitiska Berlin. Få människor kan krog- och kulturscenen så bra som han.

textbild-henrik-tidefjard

–De här kvarteren har blivit för kommersiella nu sen turisterna har tagit över, säger Henrik om Rosenthaler Str som enligt alla guideböcker jag läst ska vara ’the shit’.

Henrik menar att den hippa streetkulturen i Berlin rör sig snabbare än västanvinden och när kvarteren kring Hackeschen Höfe invaderats av (i alla andra fall) hippa märken som Fred Perry, Cos, Hugo Boss och Tommy Hilfiger, så har den verkliga designeliten fått inta några nya (läs: anonyma) kvarter.

–Men visst är det väl ändå rätt mycket happening kvar i den här stadsdelen, försöker jag snyggt flika in innan Henrik himlar med ögonen världsvant.

Henrik är gay och har ofta ett högst levande och målande uttryck med yviga gester när han guidar. Han ser besviket på mig, som om jag som journalist borde veta bättre än att förlita mig på daterade guideböcker.

–Enligt kartan är det här fortfarande Burger King, säger Henrik uppgivet och riktar blicken mot husfasaden som uppenbarligen saknar alla igenkänningstecken för en hamburgerkedja. Vi har stannat till vid ett städat och anspråkslöst skyltfönster som idag tydligen hyser en helt annan typ av verksamhet.

 

Mer info om Henrik och Berlinagenten hittar du på hemsidan här.

Läs även del 2 av “Paradoxen i Berlin” här.

Ricki Petrini
Publicerad: 1 juli 2015
Foto: Zedmag.it

Vintersäkra makeupen

Undvik torra läpparna