I den här artikelserien i 3 delar tar chefredaktör Ricki Petrini tempen på Europas mest självsäkra och eklektiska huvudstad, Berlin.
Möt den svenska Berlinguiden Henrik Tidefjärd, som hyllas av världspressen som ”the coolest guy in town”. I den första delen kan du läsa om mitt första möte med honom.
Den erkända tidskriften New York Times skriver att ”Berlinagenten är guiden som öppnar dörrar och sinnen” medan Elle kallar Henrik ”the cool-hunter”.
–Den här adressen har faktiskt en rätt märklig historia, säger Henrik då vi står utanför ett städat och anspråkslöst skyltfönster i stans mer eklektiska kvarter.
En mening som kommer att känneteckna hela den här turen genom de östra delarna.
Berlin, staden som på blott ett sekel gått från kulturstad, till krigszon, till ruiner, till urban anarki, för att slutligen finna sig i kommersiell blomning 2011 – har mycket riktigt en rätt ’märklig historia’.
Få meningar sammanfattar Berlin lika bra i kvarteren där anarkistiska fester, squat-houses och razzior idag blivit mainstream och finkultur.
Adressen med den märkliga historian visar sig vara en gammal Burger King-restaurang som om nätterna togs över av laglösa festprissar. Man sålde drinkar för 20 spänn tills kvarterens boende reagerade.
Märkliga historier i Berlin har ofta också samma Hollywood-mässiga slut där polisrazzior och ljusspel från saftblandare avlöser hembränt i händerna på opportunistiska och festglada Berlin-bor. I sagorna och på film i alla andra fall, men i den här historien – bara i Berlin.
På samma sätt har stan dansat sig igenom hårda tider, bistra tider och alla andra tider på dygnet där invånarnas egen kreativitet varit de enda lagarna. Därför är Berlin idag en brokig och fascinerande stad att besöka.
Få städer har samma livsglädje och vitalitet. Som weekendbesökare kan man, om man nu vågar förlita sig på berlinarna själva snarare än guideböckerna, finna riktiga guldkorn på högst anonyma adresser.
Salong K är ett bra exempel på den nygamla trenden som präglar invånarnas fäbless för avant garde.
–Berliner Salong Kultur är ett gammalt fenomen som härstammar från 20-talet. Här på Salong K är allt burlesque; inslag av kabaré. Först välkomnas man av en skitsnygg värdinna och klubbens aktörer har alla en enorm sexappeal, berättar Henrik som nu har ett pillemariskt leende medan han knäpper händerna.
Klubben visar sig vara en riktig snackis i stan och tydligen även lite för vågad för de västra kvarteren. För 50 Euro får man tillträde till denna ”stängda klubb” och då ingår även dricka.
Samtidigt som Henrik berättar om mysbelysta rum med stans kulturelit samlade, förs mina tankar till Kubrick-rullen Eyes Wide Shut.
–Exakt så är det. Man vet liksom inte vem som är konstnär eller vem som är gäst. Ändå är klubben öppen för vem som helst, det är bara att föranmäla sig på nätet.
Redan på hemsidan noterar jag klubbens sexappeal. Sajten är bland det mest förföriska jag sett och talar väldigt mycket för vad som bjuds på innanför Salong Ks stängda (läs: fantasieggande) dörrar. Adressen står inte utskriven och jakten på bokningsinfo är en kurragömmalek med mus och pekfinger. Bara i Berlin!
Familjen Hoffmann, som har en enorm våning på en dold bakgård i östra delarna, har öppet hus varje lördag mellan 11-16 för att visa sina konstobjekt. Hemma-hos-konceptet är för övrigt en väldigt vanlig företeelse här i stan.
Henrik berättar om middagsturer i förortslägenheter och hotellkoncept som i stort sett handlar om sova-över-principen (inte bara i Berlin måhända, men bara här var det en industri långt innan någon annan ens hört talas om house-swapping).
Samlung Hoffman har kommit att bli en omtalad adress bland konstkännare i Berlin tack vare familjen Hoffmanns ökända konstsamling. Sophie Gips Höfe heter kvarteret där de bor och det här är ett bra exempel på östra Berlins många innegårdar som vuxit till kommersiella handelsplatser för konst, mode och design.
I Berlin må mycket vara extremt. Olika ytterligheter ställs dörr i dörr mot varandra och samverkar i en sällan skådad symbios. För mig är det själva sinnebilden av den tyska huvudstaden som lockar med sitt färgsprakande innehåll.
Något för alla, något som alla kan identifiera sig med. Om Berlin nu är möjligheternas stad så är det kanske inte så konstigt trots allt, att svartklubbar och finkultur går hand i hand nedför Unter den Linden. I sagorna och på film i alla andra fall, men i den här historien – Bara i Berlin.
